Mitt i livet, universum och allting.

Tomt.

2009-06-10T11:05:00.003+02:00

Inte hustomt. Bara tomt. Som i ihålig, tomrum etc. Jag vill skriva något, men jag vet inte riktigt vad. Orden tycks ha sinat när jag som mest behöver dem. How rare!

Jag är fullkomligt utpumpad på ord och språkliga korrigeringar efter att ha pillat med kommentarerna från min examinator gällande min C-uppsats. Den ska lämnas in senast på fredag för slutgiltig bedömning. Jag börjar jobba på fredag kväll och sedan har jag en hel sommar full med jobb. Bra för plånboken, dåligt för psyket. Ingen ordentlig semester har inträtt för min del på över 4 år nu. Det är slitsamt. Jag sover sämre än vanligt och jag har ont i magen. Om jag åtminstone kunde bli av med den här uppsatsen, så kunde jag pricka av i alla fall EN sak till på to-do-listan.

Problemet med en uppsats är att man aldrig någonsin känner sig klar. Det finns alltid mer man kan göra, saker man kan ändra, saker man kan fylla på med eller saker man kan ta bort, omformulera, förbättra. Det är ett hopplöst fall och förr eller senare behöver man sätta stopp för sig själv och bestämma sig för att man gjort vad man kunnat och lämna ifrån sig den. Men det tar emot. Samtidigt som jag vill få det gjort. Attans bananer, vad ska man ta sig till?

4374 av 6060 valdistrikt räknade i skrivande stund och PP ligger just nu på 7,24%. Här kan man följa med i räkningen. Det är helt fantastiskt vad människor tillsammans kan lycka med, om de brinner för en gemensam fråga! Att på 3 år bygga upp ett helt nytt parti från grunden och dessutom lyckas ta sig in i EU-parlamentet är verkligen en bedrift!! Jag hoppas att detta sänder tydliga signaler dit det behövs. Det borde det göra, men det återstår att se. PP ftw!

Lämna plats för Piratpartiet!

2009-06-08T01:35:00.002+02:00

Kvällen avslutades på 7,1%!!

Vi var där, på den eminenta PP-valvakan i Stockholm med smaskig middag, hög stämning, många skratt och många applåder. Det var väldigt roligt att se Opassande och Herr Humla AFK. Jag hann till och med haffa Herr Humla och berömma honom för sin utomordentliga blogg. Tyvärr lyckades jag inte göra samma sak för Fröken Opassande. Hursomhelst, glada i hågen efter kvällens valresultat begav vi oss hemåt runt tolv-snåret för att slippa nattbussen. På T-centralen säger tunnelbanechauffören: "Lämna plats för avstigande", varpå jag direkt och utan att tänka mig för replikerar med "Lämna plats för Piratpartiet!". Det bet direkt på killen framför mig som gav mig en tumme upp och varma ord.

På plattformen i väntan på pendeltåget kommer två killar fram till oss och undrar hur det gick för oss i valet. Väl på pendeltåget får vi samma fråga av herren som sitter mitt emot oss. Vi har genomslagskraft, det är uppenbart. Vi har tagit oss in i EU-parlamentet! Jag är övertygad om att de lila partipiskor som gavs i present till Rick Falkvinge och Christian Engström kommer att användas väl! ;)

Vi klarade det! För tillsammans är vi starka och tar oss fram trots all motvind vi mött i diverse media. Vi är ett hot och nu plötsligt har vi realiserat hotet. Nu är det på allvar mer än någonsin!

Lämna plats för Piratpartiet!

Rösta i EU-valet! Jag röstar på Piratpartiet!

2009-06-06T13:51:00.003+02:00

Just nu, med en dag kvar till valet, tänker jag inte skriva så mycket om argument för att rösta på Piratpartiet (för det ÄR rösterna som räknas). Istället kan jag rekommendera er att läsa Enligt Min Humla, som säger så väldigt många saker så väldigt mycket bättre än vad jag kan. Och så kan jag rekommendera en genomläsning av Piratpartiets hemsida.

Rösta i EU-valet du med! Jag röstar på Piratpartiet!

Och för att citera ett av Joshs skäl att rösta: "För att om du inte röstar så har du heller ingen rätt att gnälla! Om du röstar har du sedan all rätt i världen att klaga både på de du röstade på och på de där jävlarna du inte röstade på. Röstar du däremot inte alls gör du bäst i att tiga under mandatperioden, för jag lovar att varje gång du öppnar käften för att klaga kommer jag att vara där och fråga: Och gjorde du för att påverka något?"

Ye-ah! Jag är så sjukt bra!

2009-05-17T06:23:00.002+02:00

Alright, jag har bara en sak att säga: Screw you guys! I AM the official queen! ;)

Varför?

* Jag har klarat av Excite Truck. Med excellens, vill jag påstå.

Jag körde och körde tills jag vann över de alla (och fick skavsår i mina biceps.. åtminstone känns det så, hoho). Jag har skaffat mig grade S på samtliga banor. Detta inkluderar excite truck, super excite OCH mirror. Jag har dessutom låst upp båda de hemliga bilarna. Ye-ah!! Mirror mode tog för övrigt "bara" 4:45h att ta sig igenom med grade S på samtliga banor.

Det behövde jag. En självförtroendeboost sitter aldrig fel! Fy fan vad jag är bra, tra la la la la! ;)

Extra cred till mig för att det är det första spel jag någonsin spelat färdigt och klarat helt och hållet. Yeah, that's right. :D

Jeff Dunham

2009-04-09T01:19:00.003+02:00

Relativt nyligen hemkommen från Jeff Dunhams show på Kistamässan. Trots den relativt dåliga lokalen (obekväma stolar som gav ryggvärk och träsmak i arslet, inga riktiga toaletter utan bara holken, låg scen och alla stolar på samma nivå) gav han en sådan sjujäkla show att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Jag skrattade tills jag fick ont i magen och trodde att jag skulle ramla av stolen. Vid ett tillfälle skrattade jag tills jag tappade luften! Ni som inte var där missade verkligen något storslaget! Hur många föreställningar har ni varit på där publiken spontant gett två stående ovationer utan att tveka? Jag har inte varit på en enda sådan innan den här, kan jag säga. En stående ovation, visst, men två? Och han förtjänade det verkligen!

Jag vill passa på att här slå ett slag för den fria kulturen. Om inte Youtube funnits hade jag inte haft en aning om vem killen var och därmed missat en massa roligheter (och han en massa inkomster)! Och för hur många andra artister gäller inte den regeln? Hur många artister hade varit så stora som de är och fått den genomslagskraft de har idag, om det inte var för fildelning och Youtube? Något att bita i. Glöm inte att rösta lila i EU-valet om knappt två månader!

"Kulturen kommer att utarmas"

2009-02-28T08:38:00.005+01:00

Det finns de, på den sida som aktivt motarbetar The Pirate Bay och övrig form av fildelning, som påstår att fildelningen kommer att orsaka en utarmning av kulturen. Att de som fildelar i mindre utsträckning betalar för den kultur de konsumeras och detta påstådda pengabortfall är väl det som skulle vara den utarmande faktorn.

Då vill jag lägga fram följande som ett (bland många andra som inte presenteras just här och nu) bevis på att de har fel i att kulturen kommer att utarmas: Jeff Dunham (Achmed the dead terrorists fader) har ett uppträdande i Sverige den 8e april. Biljetterna finns det bara ett fåtal kvar av. Och jag vet att minst två i publiken åker så långt som från Umeå för att se honom, eftersom jag känner dessa två. Samtliga jag pratat med har sagt samma sak som jag själv, nämligen att "jag hade inte haft en aning om vem Jeff Dunham var över huvud taget, om det inte var för till exempel Youtube". Nu är visserligen inte Youtube någon fildelningssida i traditionell mening. Men min poäng är att det är många artister (oavsett om de är buktalare, standup-komiker, musikartister, upphovsmän bakom film etc) som inte hade blivit så erkända som de är idag, om det inte varit för fildelning och Youtube bland annat. Vad har ni att säga om det?

Det finns de som också påstår att de förlorar pengar på att deras böcker laddas ned. De kanske har rätt i det, vad vet jag? Det enda jag vet är att jag aldrig i hela mitt liv illegalt laddat ned någon bok. Viss kurslitteratur finns som pdf-filer vid sökningar på Youtube och finns de som sådana så laddar jag ned dem. Dessa pdf-filer läggs ofta upp via skolans databaser eller, om man söker på Google, lärosätessidor. I övrigt har jag en ganska stor, enligt mig själv, samling böcker varav jag själv stått för inköpen av åtminstone 80% och resten utgörs av gåvor i form av födelsedagspresenter, julklappar och dylikt.

Avslutningsvis vill jag nämna att det finns många rapporter som visar på att en stor del av fildelarna går i större utsträckning på bio och köper en större mängd dvd-filmer sedan fildelningen påbörjades. En del av dessa rapporter, artiklar etc talar Roger Wallis om under Pirate Bay-rättegångens förhör med honom i torsdags, den 26/2-2009.

Det var allt för detta inlägg. Nu tänker jag ikläda mig min fina lila Piratpartiet-tröja och ta tåget ner till min syster över helgen. Över och ut.

TPB-rättegången 26/2

2009-02-28T00:52:00.006+01:00

Jag har hamnat lite efter i följandet av The Pirate Bay-rättegången på grund av studier. Därför sitter jag i skrivande stund och lyssnar på torsdagens förhör med Roger Wallis. Jag har redan lyssnat igenom försvarsadvokaternas förhör med Wallis och lyssnar nu på Danowskys förhör med samme man. Jag måste säga att jag upplever Danowsky som en smått otrevlig man, i milda ordalag. Jag tycker mig uppfatta en fientlig, föraktfull ton i hans röst så fort han gör sig hörd i denna rättegång. Kanske låter han alltid så, det vet jag ingenting om och det står jag för.

Han har nu spenderat 8min av det knappt 19min långa förhöret med att misskreditera Wallis kompetens och forskarstatus. Han inledde med en rad frågor gällande Wallis anställningsdatum och i vilken utsträckning hans anställning gällde. Då Wallis uppgav att han fick anställning vid KTH år 1999 kontrade Danowsky med att säga att enligt hans åsikt var det först i början av 2000-talet. När Wallis svarar att anställningen var på 40% replikerar Danowsky med att det var 30%. Wallis förtydligar då att anställningen från början var på 40% men att han sedan minskade ner till 30%. Efter detta börjar alla Danowskys påståenden med 30%, trots ständiga rättelser (40%) från Wallis. Jag vet inte hur det är i Sverige med att trakassera vittnen, men det verkar vara tillåtet. Wallis har väl, precis som alla andra i vittnesbåset, avlagt en ed som förbinder honom att säga sanningen och inget annat än sanningen? I sådana fall borde man väl tro honom, eftersom han skulle begå mened om han påstod något som inte var sant? Men nej, man låter dessa ihärdiga och (enligt min uppfattning) aggressiva försök till misskreditering av vittnet fortgå.

När således försvarsadvokaterna inflikar om det inte är otillbörligt, kommenteras detta med: "Jag tycker, herr ordförande, att rätten ska uppmana försvarsadvokaterna att visa viss respekt för rättegångsbalken" (Peter Danowsky, 2009-02-26, TPB-rättegången). Är det någon som ska visa respekt, över huvud taget, så är det väl Danowsky? Jag vet inte var han får alla huggormar han äter till frukost ifrån, men om huggormarna i den svenska naturen börjar bli utrotningshotade så kan vi anta vem som ligger bakom det hela. Och om inte kanske vi ska börja undersöka om det förekommit ovanligt mycket illegal import av huggormar från andra länder den senaste tiden?

Vid ett tillfälle i den inledande delen av förhöret förklarar Danowsky att frågorna är nödvändiga för att klargöra huruvida Wallis faktiskt är forskare och inte bara uppger sig för att vara det, då Danowsky inte sett några bevis för att Wallis faktiskt är forskare. Min första tanke då jag hörde detta var: "Men i sådana fall så vet ju inte jag om Danowsky verkligen är advokat eller om det är något han bara utger sig för att vara, eftersom jag inte har sett några bevis för att han faktiskt är advokat". Jag är medveten om att jag bara är en 'simpel' åhörare och förmodligen gör en ganska naiv koppling av det hela, men jag kan bara inte låta bli.

12min in i förhöret frågar Danowsky om ett citat ur en artikel i Svenska Dagbladet publicerad den 28e oktober 2005 och som är undertecknad av Wallis. Efter lite diskussion mellan Wallis, Danowsky och domaren frågar Wallis vilket citat i hans artikel i Svenska Dagbladet den 28e oktober 2005 som bekymrade Danowsky. På detta svarar Danowsky: "Jag är inte ett dugg bekymrad, det är du som borde vara det!" Hur var det nu med att visa respekt, Danowsky?? Och varför ska Wallis vara bekymrad? Över vad? Är det Wallis som är åtalad, eller är han inkallad som expertvittne? Hur var det nu? Hursomhelst, efter detta utropar ordföranden en 10min paus och innan pausen klipps bort från inspelningen hör man Wallis säga: "God save Sweden" och jag kan inte annat än hålla med Wallis, trots att jag inte är troende..

Danowsky upplevs som en mycket aggressiv och bitter man. Någon borde erbjuda honom att börja träna någon typ av kanaliserande sport för att kunna ge utlopp för sina aggressioner någon annanstans än i rättssalen. Det är bara min enskilda åsikt och jag är inte ute efter att förtala någon. Jag står för att det här endast är min uppfattning och upplevelse av en enskild person som endast baserar sig på röstläge och frågeställningar i en ytterst specifik situation. Jag har inga avsikter att på något vis framställa någon slags sanning eller oemotsägligt bevis om hur varken Danowsky eller någon annan person faktiskt är.

IPRED på WKB.

2009-02-26T16:38:00.006+01:00

Idag har varit en schemalagd skoldag och jag ska strax iväg på träning, men först vill jag dela med mig av dagens mest positiva upplevelse.

Vi bestämde oss för att luncha på WKB i DN-huset idag och medan vi åt kom diskussionen upp kring TPB-rättegången och IPRED-lagen. Vi satt vid ett långt bord och det satt en bunt herrar vid samma bord. När jag så tog upp det jag beskrev i föregående inlägg (angående IPRED och möjligheten till att framtvinga offentlig uthängning av dömda fildelare) kände sig en av herrarna nödtvungen att lägga sig i. Han sa:
"Ursäkta att jag lägger mig i, men jag skulle gärna betala för en sådan annons!"

Jag kom av mig lite medan hans ord sjönk in och jag funderade en kort stund på huruvida han ställde sig positiv eller negativ till fildelning, varefter jag frågade:
"Vadå? Din egen annons då, eller?"

Det visade sig snart att han var positiv till fildelning då han förklarade att någon borde lägga ut en sådan annons bara för att göra ett statement om hur löjligt det hela är. Lycklig över att ha hittat en frände iklädd kostym (jag blev överraskad av detta, jag erkänner) fortsatte vi diskussionen i en mer skämtsam ton. Vi funderade över vilka konsekvenser det skulle få om varenda fildelare i detta långa land samtidigt sände in sina egna "uthängnings"-annonser till en och samma tidning. Därefter fortsatte diskussionen kring en egen tidning med enbart fildelningsrelaterade nyheter. Det hela slutade i att vi hade en affärsidé som gick ut på att sälja tidningsannonser till stackars fildelare till 50% av tidningarnas priser där vi skulle ha fyra olika mallar att välja på gällande utförande av annonsen. Och för ett tillägg på 500kr skulle man dessutom kunna få annonsen i sina favoritfärger.

Därefter fortsatte vi att diskutera på varsitt håll med de vi kommit till restaurangen med. När vi sedan lämnade lunchstället för att fyllas med mer kunskap, lämnade även herr Kostym stället. Vårt avsked bestod i fraserna:
"Ha det bra!" och "Fildela mera!"

Ibland skänker möten med främmande människor en odelad positiv känsla. Det var samma sak igår, även om det då var ett barn som tog upp ett samtal med mig på bussen hem som inte alls handlade om något politiskt. Just idag gav det mig hopp att dessa frågor engagerar (åtminstone vissa delar) av befolkningen till den grad att de faktiskt ger sig in i spontanta diskussioner med främlingar vid samma lunchbord.

IPRED 25/2

2009-02-25T23:46:00.003+01:00

Läs om hur det går med IPRED på Jan Lindgrens blogg. Han skriver så många bra kommentarer till det som sägs! Eftersom jag inte lyssnat på IPRED utan ägnar större delen av min uppmärksamhet åt att i bästa mån försöka följa TPB-rättegången låter jag andra föra min talan kring IPRED. Bara för att jag inte lyssnar på hur det går betyder det ju inte att jag inte bryr mig. Det betyder däremot att jag är mitt uppe i min C-uppsatstermin och därför inte ens har tillräckligt med tid (även om jag tar mig mer tid än vad som är passande ibland) att följa TPB-rättegången ordentligt.

Men något kan jag säga om IPRED i alla fall. Dagens tanke om IPRED är som följer: Hela den här idén om att en dömd fildelare ska kunna tvingas betala en tidningsannons där man officiellt hänger ut sig själv med vad man blivit dömd för, till exempel…. det är ju helt befängt! Detta innebär i praktiken att man anser fildelare vara betydligt sämre människor än samtliga dömda för vålds- och/eller sexualbrott eftersom dessa knappast tvingas hänga ut sig själva i tidningar medelst annonsering. Det är alltså värre att vara fildelare än att upprepade gånger förgripa sig på småbarn, värra än att våldta, misshandla och mörda någon annan. Är det någon annan än jag som anser det vara en snedvriden syn?

Och för den som vill ha mer info om vad IPRED innebär föreslår jag studier här.

TPB-rättegången 25/2

2009-02-25T21:06:00.004+01:00

Under dagens rättegång mot Pirate Bay förklarar Ludvig Werner, VD för Ifpi, att han inte kan se någon som helst annan orsaksförklaring till minskade försäljningssiffror än den illegala nedladdningen av diverse verk via Pirate Bay. I förhållande till detta frågar sig Anna Troberg varför underhållningsindustrin skulle vara undantagen finanskrisen och jag kan inte annat än att ställa samma fråga som Anna.

Herr Werner hävdar, då Althin frågar om andra faktorer såsom konserter/dvd/dataspel haft någon inverkan på försäljningen av musik, att dataspel inte har med musikköpare att göra. Hans exakta ord som svar på frågan är: "Så du menar att den person som är intresserad av en artist köper ett dataspel istället /.../ Den faktorn har ju inte med musik att göra om du ska titta på hur dataspelsbranschen..." (länken leder till inspelningen av dagens förhör med Werner och citatet återfinns ca 23min 30sek in i förhöret) Och där avbryts Werner av försvarsadvokat Althins fortsatta frågor. Med andra ord så är alla kulturell-kommersiella branscher helt och hållet oberoende av varandra. Är det så vi ska tolka det? Att om jag är intresserad av musik så är det musik som gäller, då spelar jag inte dataspel och vice versa. Och är jag intresserad av film, så har jag inget intresse av dataspel, musik, teater, böcker osv. Alla dessa branscher påverkar väl varandra i alla fall? Gees. Jag kan stolt förmedla att jag är musikintresserad, filmintresserad, spelintresserad (konsol visserligen, men ändå), jag avnjuter teater emellanåt och dessutom har jag konst hemma. Här kommer vi till Althins påpekande att allting faktiskt kostar. Du är en klok man, Althin! Med alla de intressen jag har och med en students ekonomi i botten har jag knappast råd att underhålla alla mina intressen genom inköp varje gång det kommer något nytt. Jag får lov att prioritera.

Äsch, jag är bara så trött på den här fåniga rättegången! Oavsett vad skivbolagen gnäller om (i min värld handlar det om gnäll från rika människor som vill bli rikare och ha mer makt över sina konsumenter, men det hör egentligen inte hit), så är inte grundarna av The Pirate Bay ansvariga för de verk som finns för nedladdning eftersom de inte själva aktivt tillgängliggjort material. Det handlar om nedladdning från Kalle till Olle, så att säga. Eller från Siv till Berta, för den delen, för att inte måla upp bilden av att det bara är karlar som fildelar då detta inte stämmer överens med verkligheten. Suck och stön.

Tänk om... (ett inlägg om TPB-rättegången)

2009-02-16T16:01:00.003+01:00

Tänk om man kunde använda sina energier till något vettigare än att åtala fyra killar i syfte att få miljonbelopp i skadestånd för påstådda uteblivna inkomster. Vad sägs om att använda energi till att istället fälla och vårdbelägga människor som verkligen är i behov av det, säg pedofiler?

Jag är inte alls lika insatt i detta som många andra, exempelvis Piratpartiet, som livebloggar direkt från rättegången. Det betyder dock inte att jag saknar åsikt i frågan. Min åsikt är att detta åtal borde misskrediterats innan det ens nått innanför väggarna i en rättssal. Varför? För att bevisföringen, åtminstone efter dagens lyssnande på åklagarens framställan (en av nutidens tråkigaste monologer), är ytterst tveksam. Och för att den tid och de pengar som läggs ner på detta så kallade brott borde kunna användas till något mycket bättre sett ur ett samhällsperspektiv. För exempel på detta, se ovan och lägg sedan till så många andra våldsbrott du bara kan komma på. Om åklagarsidan i säg en våldtäktsrättegång haft samma typ av bevisföring som åklagaren i detta fall, hade åtalet redan blivit nedlagt och den eventuella gärningsmannen frikänd.

Jag vet att vårt behov av kulturkonsumtion är stort, detta inkluderar även min egen kulturkonsumtion. Men jag kan inte låta bli att fundera över vilka konsekvenser det skulle få om samtliga fildelare tillsammans ägnade sig åt en bojkott av all kulturkonsumtion under en bestämd tid, säg tre månader. Jag vet att det förmodligen är omöjligt att få något dylikt till stånd, men det vore som sagt intressant att se vilka konsekvenser detta skulle få.

M som i Mamma.

2009-02-06T13:55:00.002+01:00

Träffade M idag över lunch för att diskutera höstterminens upplägg. Det var något om att vår C-uppsats skulle kunna innebära en del trixande. Jag hade tänkt lite skämtsamt för mig själv att hon kanske skulle bli mamma. Men sedan gick det någon vecka innan det var dags för vår lunchdejt och jag tänkte inte mer på saken.

När vi äntligen kommit igenom kön som överlevare med varsin måltid frågade jag vad det var som var trixigt med hösten. Ack så rätt jag hade! Ett barn på väg! Det fjärde i raden nu faktiskt. :) Jag är bara fem eller sex år yngre än M och hon är snart fyrbarnsmor! Jösses vad jag ligger efter. ;)

Hursomhelst är jag glad för hennes skull! Och jag hoppas att det löser sig till hösten så att vi kan skriva tillsammans, men om det inte går så hoppas jag vara berättigad till att endast göra ett projektarbete och inte tvingas författa ytterligare en C-uppsats ensam förutsatt att jag blir klar med denna termins C-uppsats i tid.

I afton middag hos sambons mamma. Hon fyllde år här för någon vecka sedan, men var då sjuk så middagen fick skjutas på framtiden. Men i afton blir det av! Sedan ska jag väl spendera hela helgen med att plugga då vi ska ha skrivit "argumenterande referat" till på måndag, vilket vi fick veta igår. Men det går säkert fortare än jag tror. Hoppas jag!

Vad man gör om man har en dålig dag.

2009-02-06T01:04:00.001+01:00

The following is not based on a true story. It IS a true story!

"Det var en gång en busschaufför som jobbade för SL's innerstadsbussar. En torsdagmorgon, närmare bestämt den 5e februari 2009, hade han en fruktansvärt dålig dag. Ingen vet riktigt vad som föranledde vredesutbrottet. Kanske var det något som hände innan han tog sig till jobbet. Kanske var det snön och kylan. Kanske var det något som hänt på jobbet fram till den tid då Louise råkade hamna på hans buss. Som sagt, ingen vet. OM det var incidenten på bussen som allena stod bakom hans bekymmer, kan man ifrågasätta vilka kriterier SL har vid sina anställningsintervjuer.

Hursomhelst satt denna busschaufför bakom ratten till buss 4 som avgick 08.15 från Södra station mot Radiohuset. Louise var trött och hungrig och var glad att hon kom med en buss direkt då hon kom upp från tåget, så att hon skulle hinna stanna till och köpa lite frukost to go på väg till föreläsningen. Men ack så vilken olycka! För någon frukost fick hon aldrig. Däremot blev hon delgiven en stressad, kall och snöig lufs över Västerbron.

Det var nämligen så att när busschauffören bromsade in vid Högalidsgatan, stationen precis innan den där Louise skulle gå av, hoppade ett litet troll ombord längst bak i bussen då någon annan klev av. Detta orsakade stort obehag i den inte alltför godmodige busschauffören. Obehaget viskade till honom att stänga av motorn till bussen. Sedan hördes hans inte så muntra stämma ljuda i hela bussen. Han utgav ett löfte om att inte köra bussen vidare förrän det lilla trollet snällt avlägsnat sig från bussen igen. De människor, som i vanlig ordning stod morgontrötta och inhysta som packade sillar i bussen, blev försatta i ett stadie av mer eller mindre grav irritation. Somliga blev så pass upprörda att de insåg att loppet var kört och lämnade det sjunkande skeppet för nästa fortskaffningsmedel som snart dök upp runt hörnet. Denna flykt skedde från dörrparet längst bak i bussen, samma väg som trollet smitit in. Louise satt godmodigt kvar på sitt säte, övertygad om att busschauffören skulle nöja sig med detta, ta sitt sans tillfånga och köra vidare på sin resa mot Radiohuset.

Men ack så hon misstog sig! Busschaufförens obehag spred sig och blev till en liten svart fläck. Om denna fläck sedan blockerade tankeverksamheten eller impulsstyrningen är det ingen som vet, men att den satt någonstans under hans skallben var säkert. Snart gjorde han nämligen sin stämma hörd över hela bussen igen. Den här gången löd orden: "Jag vill att ALLA lämnar vagnen. NU!" Louise's öron befläckades av någon som svor högt. Hon insåg allvaret i situationen och lämnade förundrad bussen klockan 08.30 och klev ut på Högalidsgatans busshållplats. Det var arga män och kvinnor som hade heta diskussioner med busschauffören. Och inte heta på det bra sättet. Då Louise vet sedan tidigare att samtliga blå bussar med nummer 4 mot Radiohuset är lika fullpackade denna tid på morgonen, samt att få lämnar bussen på Högalidsgatan tog hon ett beslut. Det som slog den sista spiken i kistan var det faktum att det inte bara var hon som ville åka en station till, utan en dryg busslast till med folk. För att hinna i tid utan att slå ner andra människor för att få plats på nästa buss, började hon således att promenera över Västerbron i rask takt.

På väg förbi den skambefläckade bussens front hörde hon busschauffören ryta att det minsann var han som bestämde på den bussen. En man svarade trumpet att det var tydligt, varpå busschauffören sa något kort och skarpt innan han smällde igen sina dörrar. Louise var inte längre bara en trött och hungrig flicka. Hon var också en högst olycklig flicka på grund av sin ofrivilliga, kalla, snöiga och stressiga promenad. Så på väg över bron, med stegen riktade mot skolan, tog hon upp sin telefon. Hon var väl medveten om att någon frukost skulle det inte längre finnas tid för och även om hon struntade i den skulle hon riskera att komma försent. Hon ringde SL's nummer och framförde klagomål på den busschaufför hon just hamnat i händerna på. Pojkvaskern på andra sidan luren intygade att han skulle lämna vidare hennes synpunkter till personalavdelningen med omedelbar verkan och beklagade det inträffade. Louise visste mycket väl att SL inte ger någon reseersättning. Det handlar mer om en "du lägger ut pengar och så får du tillbaka allt senare, eller åtminstone det mesta"-deal. Som student har man inte råd med taxi när det handlar om en station. Det är heller inte nödvändigt. Men hade hon varit rik, hade hon gjort det av ren princip!"

Så, om ni har en dålig dag så kan ni inspireras av historien här ovanför. Jag säger inte att det är en bra förebild, men det var i alla fall vad denna busschaufför valde att göra. Själv mådde jag lite bättre när jag fått ringa och klaga. Hoppas också att det fick någon verkan..

Jag är världens sämsta bloggare.

2009-01-27T23:33:00.003+01:00

Åtminstone om man ser till kvantitet. Det är snart två månader sedan senaste inlägget och innan det var det tre månader emellan. Whoop-di-doo! Måste vara oerhört spännande att följa min blogg... ;D

Anyways, så vad har hänt sedan sist då?

* Resa till Kanarieöarna med älsket! Hur underbart som helst!!
* Avslut av termin med inlämning av examinationsuppgift. Får betyg om max 2 veckor.
* Påbörjan av ny termin innehållande examensarbete inom specialpedagogik.
* Lillmissen har kastrerats och väntar på att få ta bort stygnen som hon envist tuggar på med jämna mellanrum fast hon inte får.
* Har skaffat ny dator! Yay!
* Har beställt material till en ny (egen) scrapbook! Yay!
* Påbörjar kvällskurs i matte på halvfart imorn... Ångesten är redan över mig, men utan matte, ingen examen.
* Har läst ett antal böcker: Erlend Loes senaste, Stig Larssons alla 3, UnLunDun och Abarat 2. Har tokabstinens efter skönlitterära böcker nu, men det får väl vänta till sommaren alternativt begränsa sig till tågresan mellan hemmet och skolan.
* Har snart sett hälften av alla avsnitt från That 70's show.

Ja, det är väl det som hänt på en månad ungefär. Åtminstone är det detta jag kan komma på för stunden. Det har hänt en del saker i andras liv också, som berör mig, men jag tänker inte ta upp andras liv på min blogg. No sir! Det får de göra själva, på sina egna bloggar, om de vill. :)

Jag har egentligen ingen inspiration till att skriva nu heller. Men men. Nu är det gjort i alla fall. Check! Haha.

Long time, no see.

2008-12-06T14:50:00.004+01:00

Drygt tre månader sen sist. Har hänt en hel del på den tiden inom vissa områden och inte mycket alls inom andra. Jag har hunnit påbörja och avsluta tre av fyra delkurser den här terminen. Är nu inne på den fjärde och sista. Har även hunnit påbörja och avsluta en scrapbookte på totalt 24 lo's till min syster som fyllt 30 nu under hösten. Har jobbat lite strötider här och var när jag har haft tid och möjlighet.

Spännande att läsa sitt senaste inlägg ("Snabba fingrar"-inlägget borträknat) som tog upp Göteborgsresan, när vi nu sitter och väntar och längtar efter nästa resa. Den resa som kommer att ta oss utanför Sveriges gränser. Hade allt gått enligt planen hade vi rest till Thailand i två veckor, men det sprack lagom när vi börjat planera allting. Men i behov av en riktig semester (en semester med avkoppling istället för ett uppbokad schema varje ledig stund, även om det nu varit roliga saker) och en inneboende vilja att få lite sol i själen under vinterhalvårets gråa och trista väder, beställde vi en 7dagarsresa till Gran Canaria. Vi ska bo i staden Puerto Rico på södra halvan av ön på ett hotell som enligt uppgift ska ligga 500m från stranden. :D Jag längtar, längtar, längtar och håller tummen för att vi ska få vackert väder hela veckan vi är där!

Helg nu. Stressigt i skolan dock. Men behöver faktiskt lite ledig tid också, trots allt. Så helgen blir lugn. Inget särskilt planerat så det blir väl till att slappa, se film, äta skräpmat och spela Wii.

Snabba fingrar!

2008-08-04T15:19:00.001+02:00

87 words

Speedtest

Göteborg.

2008-07-30T01:09:00.002+02:00

Nu är vi hemkomna från Göteborgsresan. Vi kom hem ca 01 imorse (läs: igår, eftersom det egentligen är onsdag nu om man ska gå strikt efter klockslagen) och idag har vi först hämtat hem Zombiepojken från kattkollot hos Anna och sedan tagit med honom på en liten resa till S kompisar där vi också passade på att sno med oss Monster hem (vårt nya tillskott i form av en pytteliten sotsvart katthona). Zombie var lite skeptisk först, men i skrivande stund ligger de och sover tillsammans (med lite omplacering av matte, men de protesterade inte, så de ligger kvar i en liten katthög på bäddsoffan).

Här kommer en kort redogörelse för Göteborgsresan.

Torsdag: S kommer hem från jobbet 06:45. Vi packar in oss i bilen ca 07:45 och jag kör i 41 mil. S sover sig igenom de 30-35 första milen. När vi har 3 mil kvar stannar vi till på en rastplats så jag kan sträcka på benen och låta S köra den sista lilla biten fram till Högsbohöjd där min gamla klasskompis från gymnasiet bor med sin sambo och deras dotter. Incheckning på Askim strand kan ske först mellan 15-23 och vi anländer i Göteborg strax efter 12. Tokvarm dag. Äter pizza i centrum med K, O och T. Går runt en sväng i affärer med samma folk och tar en glass på gräsmattan vid domkyrkan. Tar bussen hem igen och åker ut till Askim strand för att checka in. Somnar väl strax därefter.

Fredag: Planerna på att träffa L och M gick i stöpet. Nya planer sattes i verket och vi besökte Universeum precis intill Liseberg. 165kr i inträde per person, men det var värt pengarna. Lika tokvarmt idag. Tar en pizza på vägen tillbaka till bilen, överväger att ta bilen in till centrum men ångrar oss när vi väl är där och promenerar tillbaka istället. Går runt i centrum igen. Besöker bland annat Barbarella och Shock. Promenerar tillbaka till bilen och upptäcker att vi fått parkeringsböter för att vår parkeringsbiljett blåst ner när vi öppnade bildörren innan vi bestämde oss för att promenera. Surt. Far hemåt, men stannar till i Sisjö och köper frukost på Ica Maxi samt besöker lite andra affärer i närheten. Väl hemma avslutas kvällen med vitt vin och räkor.

Lördag: Hämtar upp R, J och T på stationen i Göteborg. Beger oss tillbaka till Askim. Badar en sväng och beger oss sedan in mot Ullevi för att gå på Iron Maidens konsert. Bussen kommer inte, så vi tar en taxi. Möter upp syster med sambo samt några av deras vänner. Förbereder mig på en sjujäkla konsert och blir inte det minsta besviken. Grymt bra! Fortfarande tokvarmt ute, men som tur var tar det inte lång stund innan det börjar bli mörkt och därmed svalare. Överväger öl innan hemåkning, men överger sedan denna idé igen. Ringer efter taxi. Väntar. Ringer upp taxibolaget igen och informerar om att vi är fem personer och att vi har ett förköpt taxipass från Askim strands camping. Väntar. Ringer en tredje gång, varpå en bil dyker upp kort därefter. Han vägrar köra oss för han har bara en liten bil och vi är fem. Får då också veta att taxipasset som vi köpt inte gäller för stora bilar. Har ingen lust att betala de 414kr som det kostade att åka in med en stor bil, flaggar ner en liten taxibil som är reggad men kör oss svart (eftersom vi är fem) så vi äntligen kommer hem. 01.30 ringde vi efter taxi första gången och först 03.15 är vi tillbaka i Askim (resan tar ca 20min). Är supertrötta och lägger oss på en gång.

Söndag: Tar bilen till Liseberg och ränner runt där från öppning nästan ända fram till stängning. Är lika tokvarmt ännu. Åker Flumeride för att kyla av oss och åker allt annat roligt också, inklusive vissa barnkaruseller. De roligaste attraktionerna åker vi många gånger. Träffar på L och M lite kort under vistelsen. Syster med sambo och en av deras kompisar gör oss sällskap i ca 5h. Mycket nice! Är ute i Askim ca 23.30, dödströtta efter allt gående och köande under dagen.

Måndag: En repris av söndagens äventyr, fast föregått av bad och endast i kortversion. Lämnar Liseberg strax efter 17 och åker in till centrum. Käkar middag med L och M innan vi beger oss hemåt när klockan börjar närma sig 20. Är hemma ca 01 på tisdag morgon efter att ha stannat och ätit på Max i Nyköping. Planen från början var att äta på Max i Linköping, men det var stängt precis som BK och Donken i Linköping också var. Just där vi stannade i alla fall. Toktrötta lämnar vi av R hemma hos sig och tar med J hem till oss där han får låna vår bäddsoffa eftersom han inte kan ta sig hem vid den tiden på natten.

Det var en enormt trevlig resa, om än intensiv och fruktansvärt varm hela tiden. Vi hade jättetur med vädret, men vissa stunder på dagen var man helt färdig pga värmen trots ökade vätskeintag och försök att hålla sig i skuggan. Resan kan sammanfattas med skoj, mys, skratt, värme och GLENN! ;D

Jobb och slit.

2008-07-10T15:15:00.002+02:00

Nu har jag jobbat två pass sedan hemkomsten från Gotland. Mina sittknölar har förmodligen blåmärken efter cykelsadeln vid det här laget, för de är ömma som sjutton. Jag har ju cyklat till och från jobbet både i förrgår och igår. Jag är duktig! ;)

Igår fick jag gå lära på ett annat rondpass än det jag skulle egentligen. Fast riktigt varför vet jag inte, eftersom min chef inte fick tag på mig igår. Jag hade ju glömt mobilen på jobbet i förrgår, så.. Men det gick bra det med. Väldigt mycket mer att gå bara. Ska gå samma rondpass idag som igår, så när det väl är helg sen är jag väl helt färdig och sover hela lördagen och söndagen. Jag skulle då inte bli förvånad i alla fall! Fast sova har jag inte tid med. Jag har en hel del saker som jag behöver pyssla med för att det ska bli klart i tid.

Har dessutom ingått kvartett med syster, systers vän och egen vän för att ge oss an Tjejmilen den 31a augusti. Jag och min vän kommer dock att köra en snabb promenad, men inget joggande. Som tur var är det inget krav på att jogga. Om jag ligger i ordentligt kanske jag orkar jogga igenom loppet nästa år? ;) Vi får väl se vad som händer och fötter, så att säga.

Zombie har fått hälsningar från sin kompis Ossian också, som bor hemma hos A där han var medan vi var på Gotland. Och dit ska han tillbaks om två veckor, när vi tar en tripp till Göteborg! Ossian skrev: "häääj såmbi hur mår du ja saknar däj du e roli å leka med kram åsian" ;)

Gotland.

2008-07-08T12:23:00.004+02:00

Redogörelse för de senaste dagarna.

Torsdag 3e juli:
Vi tog båten över till Gotland tillsammans med S pappa. 3 timmar senare anlände vi till Visby och körde bilarna ut till Burge och S pappas hus som ligger högt upp på en klintkant med utsikt över havet och solnedgången. Vi kom fram ganska sent, men innan vi gick och knoppade var det förstås obligatoriskt dopp i utomhusjaccuzzin, så vi tog en dusch varefter vi bytte om till badkläder och skönk ner i 37-gradigt bubblande och masserande vatten med utsikt över tidigare nämnda solnedgång. Jag tror vi blev kvar i närmare 3h, så ni kan ju lista ut russinfaktorn när vi klev upp för att borsta tänderna och gå och sova.

Fredag 4e juli:
Vi tog en tur in till Visby för att inhandla en ny bikini till mig då min gamla gett upp på livet kvällen innan. Hittade en riktigt fin som inte kostade jättemycket på Intersport, där S också hittade lite smått och gott till sig själv. Vi tog en tur förbi Krusmyntagården och inhandlade beställda kryddor också. Det blev så mycket att man nästan kände sig som en langare. ;) Därefter for vi hem igen och tog det lugnt resten av dagen. Tog en lång promenad i ett naturreservat i närheten. Vi gick i nästan en hel timme och under tiden lyckades jag, förmodligen för första gången i livet, faktiskt bränna mina ben. Det sved bra sen när det blev bad på kvällen igen i utomhusjaccuzzin. :D

Det var också idag som Kattis och Marius gifte sig i Finland. Vi var bjudna, men tyvärr hade vi inte råd att komma. Dock har jag kikat på bilder i Ölis bilddagbok och de verkade ha haft en riktigt fin dag! :)

Lördag 5e juli:
Vi klev upp på morgonen och for iväg till norra delen av ön och besökte Bungemuseet. Där finns hus från såväl 1600-, 1700- och 1800-talet bevarade med diverse tillbehör. Och så hade de får som jag ville klappa, men jag vågade inte. ;) Vi avslutade vårt museibesök med att fika på cafét tvärsöver gatan. Jag åt saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde. Yummey!

Efter museibesöket for vi hem en snabbis för att duscha och byta om innan det bar iväg in till Visby igen. Först ett obligatoriskt besök på den berömda glassbaren i hamnen där jag åt min favoritglass: Blue Flag. Därefter tog vi en promenad längs hamnen och tittade på alla båtarna innan S pappa slutligen betalade dyra pengar för att vi skulle få gå ombord och titta på Ostindiefararen Gotheborg även inifrån. Sen åt vi fancy middag på Munkkällaren. Riktigt god mat och riktigt god service måste jag säga! Dit kommer jag gå tillbaks. :) Där fick vi sällskap också av Gun-Britt och hennes två döttrar. Mycket trevligt folk! :)

Söndag 6e juli:
Våra klockor ringde kl7 för att vi skulle hinna äta frukost och fara iväg till Stora Karlsö där vi skulle beskåda sillgrisslornas ungar när de kastar sig ut för berget. Det blev det inget av med. Det spöregnade. Vi spenderade hela dagen hemma och spelade spel istället. Först lärde S mig att spela backgammon och sen körde vi en omgång schack. Käkade grillat till middag och tog slutligen ett till dopp i den dunderlyxiga utomhusjaccuzzin innan vi gick och lade oss tämligen tidigt för att göra ett nytt försök att komma iväg till Stora Karlsö på måndagen.

Måndag 7e juli:
Samma visa som söndagen: klockorna ringde 7, men det spöregnade så vi fick återigen överge vår plan. Vi tog sovmorgon till 9-10 nån gång innan vi gick upp och åt frukost. Vi hade packat kvällen innan för att slippa stressa ifall det var bra väder så vi kunnat åka till Stora Karlsö, vilket gjorde att vi inte hade mycket att göra. Framåt 13 beslutade vi oss för att trotsa regnet och göra lite småbesök här och var innan det var dags för hemresa.

Vi började med ett besök på Glastäppan vid Lummelunda, där en kvinna har egen ateljé och omformar och tillverkar nya produkter av returglas. Riktigt häftiga grejer! Jag fick en oljelykta skapad av en omformad sillburk och S köpte ett blått glasflöte som vi hängde upp när vi kom hem. Sen tog vi en tur in till Visby, trängdes med massor av folk längs Adelsgatan, besökte Konstmuséet på St Hansgatan, blev hungriga och tog oss ner till glassbaren för att mötas av en ENORM kö. Det blev ingen kulglass, men väl varsin mjukglass innan vi skulle gå förbi Länsmuseet på väg tillbaka till bilen. Insåg att tiden var knapp och tog bara en liten sväng in i museibutiken innan vi hastade tillbaks uppför kullerstensbackarna till bilen. Muséet får vänta till nästa Gotlandstripp.

Avslutade vår Gotlandsvistelse med en skräpmatsmiddag i form av varsin pizza på Trossen innan det var dags att checka in och vänta på båten som skulle ta oss hemåt. Var hemma i huset igen strax efter 23.

Fotboll dödar.

2008-07-02T23:47:00.004+02:00

Bilden kommer från: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2813680.ab
Och den härliga rubriken och länken kommer från en god vän till mig.

118100

2008-07-02T13:01:00.003+02:00

Så jag skickade en fråga till 118100 och frågade vem jag var.

"118100 tror att Louise är en glad och trevlig liten spellevink. Hon är sprallig som få och hennes energi verkar aldrig ta slut!"

Det var ju ett trevligt omdöme. Man borde använda det i sitt CV! ;) Men om det stämmer är jag osäker på. Glad, trevlig, sprallig och full av energi är jag förstås när jag är på bra humör men vem är inte det? ;) Jag kan vara ganska sur, bitter, grinig och arg också. Fast å andra sidan kan man ju tolka "hennes energi verkar aldrig ta slut" som att jag har energi kvar trots att jag är så arg ibland. ;) Haha, rolig tjänst hursomhelst! You should try it.

Det kostar ju dock 12kr + smstaxa, så jag får nog vänta till nästa månad innan jag skickar nästa. Det är lätt att svepas med i det roliga och övertrassera mobilräkningen med grova mått. ;) Förslag på fråga att skicka nästa månad? ;)

FRA igen.

2008-07-02T01:23:00.005+02:00

Då var det dags för lite nya funderingar kring FRA. En vän till mig berättade på telefon om en insändare i någon av Stockholms gratistidningar, där en tjej skrivit att hon inte hittade sina randiga byxor varpå hon ringde sin vän i Danmark och pratade om saken. Sedan glömde hon bort vad de sagt och avslutade därför med att be FRA kolla upp vad dom sagt eftersom hon nu faktiskt ringt utomlands. Point given, men jag tvivlar på att det var någon point taken i det fallet tyvärr..

När jag berättade ovanstående för min sambo kom jag fram till att antingen måste det finnas sjukt många olika nationaliteter i personalen på FRA eller så betalar de dyra pengar för tolk, för jag tror knappast att det ingår i anställningsavtalet att man ska lära sig alla världens språk. Det bor rätt många olika nationaliteter i Sverige som har släkt utomlands: tjecker, polacker, finnar, araber, perser, jugoslaver (jag orkar inte räkna upp alla länder som en gång hörde till vad vi fick lära oss var Jugoslavien när vi gick på mellanstadiet)... bara för att nämna några. Det blir rätt många språk att hålla reda på. För jag har väldigt svårt att tänka mig att de talar svenska eller engelska med sina släktingar när de ringer hem till dem. Eller kanske skriver FRA bara in en lista med "misstänkta" ord i sina datorer och sedan översätter dem till alla tänkbara språk som existerar i världen? Eller så är det helt enkelt så att man blir misstänkliggjord rakt av om man ringer utomlands och talar på ett annat språk än svenska eller engelska, bara för att göra det lätt. Det skulle ju inte förvåna mig. Å andra sidan skulle jag inte heller bli förvånad över ifall de faktiskt hyrde in folk att tolka åt dem som vi sedan får betala med våra skattepengar, vi som inte ens fick vara med och bestämma i frågan.

För att återgå till det jag skrev i förra inlägget om FRA, för jag tror inte jag nämnde det, så läste jag att som det är nu kommer telekombolagen vara tvungna att betala för kostnaden för avlyssning om de inte når en överenskommelse med idioterna som bestämmer om de här sakerna. Lyckas de inte med det, så kommer telekombolagen troligtvis bli tvungna att lägga på de kostnaderna på telefon- och bredbandsräkningar. Vad ska ni säga om det, ni som säger att ni inte bryr er för att ni inte har något att dölja och för att FRA-lagen inte rör er i ryggen för att den inte påverkar er?

Juniläsning.

2008-07-01T16:25:00.003+02:00

Ja, jag vet att det är juli och rubriken är inte en felskrivning. Jag orkar inte göra något långt inlägg idag, så jag tänker helt enkelt bara lista de böcker jag läst under juni månad. Enbart skönlitteratur! Sååå skönt! Så här kommer listan i den ordning jag läste dem:

1. (283s) Tillbaka till livet - Alisons historia, berättad av Marianne Thamm
2. (428s) Die For Me - Don Lasseter
3. (247s) En komikers uppväxt - Jonas Gardell
4. (315s) Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
5. (174s) Jenny - Jonas Gardell
6. (288s) The Long Hard Road Out Of Hell - Marilyn Manson / Neil Strauss
7. (579s) How To Make Love Like A Pornstar - Jenna Jameson / Neil Strauss

Totalt antal lästa sidor: 2314

Och inte en enda av dessa böcker var tråkig eller dålig. ;) Nu är det ju första dagen i juli och denna månad blir det nog inte så mycket mer läsning, tippar jag på. Jag har en annan typ av jobb, fast på samma företag förstås, så den här månaden där man inte alls har utrymme för att läsa som jag hade under juni. Och på torsdag bär det av på minisemester till sambons pappa på Gotland. Ska verkligen bli tokskönt!

FUCK FRA!

2008-06-20T00:04:00.004+02:00

Ehum... Helena Rivière, vad tänker du med? Eller rättare sagt: Tänker du över huvud taget? Hur i helvete kan man säga något som: "personlig integritet måste vara den enskildes ansvar, och inte kan vara statens ansvar"? Eller vad sägs om: "Kontrollen är berättigad till dess motsatsen är bevisad."? Jahaja, så det är på det viset. Varför då vara så blygsamma? Kan vi inte bara slå till med att bygga en svensk variant av Berlinmuren och avlyssna varje individs samtliga uppgifter samt arkivera dessa för att sedan slänga dem i fängelse om de inte håller med staten? Kalla mig paranoid, men det står jag för. När den här idiotlagen nu har gått igenom, har jag en överhängande känsla av att det inte kommer stanna där. Det kommer fortsätta att inskränkas tills vartenda steg du tar räknas och arkiveras och antal toalettbesök samt mängden som följer på detta kommer att vägas och räknas också. Nähe, staten. Nu har ni verkligen skitit i det blå skåpet!

Jag trodde att vi bodde i ett land med demokrati, där folket har något att säga till om i viktiga frågor. Min tro på detta har blivit omkullkastad i detta nu och lämnar mig med alternativen att staten antingen inte anser sig jobba i och för en demokrati eller också att det här inte var någon "viktig" fråga. De flesta jag har talat med om detta och vissa företag (bredbandsbolag och tidningar m.fl.) motsätter sig starkt förslaget, men av befintliga partier tycks bara Piratpartiet ha ryggrad och förstånd nog att stå upp för den personliga integriteten. Sedan finns det en del av befolkningen som säger: "Äsch, jag bryr mig inte. Jag har ju inget att dölja!" Nähänä, så med andra ord tycker du att det är helt ok om grannen öppnar och läser post som är adresserad till dig också? Det är väl ändå i princip samma sak? Jag har ingenting att dölja, men det gör inte den här idiotin mindre obehaglig. Jag vill inte att mina mail till mamma ska "avlyssnas" för att mailet råkar ta vägen genom något annat land innan det kommer fram.

Ytterligare en aspekt av saker och ting är väl ändå att den här lagen uppmuntrar (direkt eller indirekt har mindre betydelse) till missbruk? Om all internetanvändning som sker över landets gränser (och hur många sidor har sina servrar i Sverige?) övervakas, vad händer då när någon som ska avlyssna mig får tråkigt och inser att de kan kartlägga allt jag gör när jag sitter och surfar för mig själv, privat, i mitt eget hem? Och vidare, när det här inskränks till att täcka även inrikes och jag är ruskigt arg på någon en dag, ringer en god vän eller familjemedlem som känner mig och säger: "Jag skulle FANIMEJ kunna döda den där jäveln!"... då är jag körd. Trots att både jag och den jag talar med vet att jag inte menar ett ord av det jag säger, men säger det ändå för att ventilera min ilska.

Nåväl, nu har jag sagt nog mycket för stunden om den här saken och om jag plötsligt försvinner från jordens yta om x antal år, så kan ni leta i närmsta fängelse för då har jag blivit inburad för att ha "motarbetat" staten genom att skriva denna blogg. Kanske borde man flytta till Norge? Eller Finland? Lägre procentskatt, högre löner och framför allt ingen jävla FRA-lag. Fy fan för er politiker som stödjer den här skiten!

Terminsuppehåll och Zombie på speed.

2008-06-05T19:49:00.003+02:00

Jahapp, då var ännu en termin tillryggalagd på vägen till min examen. Vilken bokstav som sista examinationstexten fått skriven på sig då den dyker upp i min brevlåda någon gång i framtiden, är det ingen som vet, men vad vi däremot kan vara tämligen säkra på är att det är minst ett G utan rest och mest ett VG (man kan ju inte få högre). Hursomhelst känns det skönt att ha lämnat ifrån sig texten och från och med nu vara fråntagen möjligheten att göra om ytterligare en gång.

Jag nästan hör hur ordet "SOMMARLOV!!!!" rusar genom era huvuden nu, eftersom det oftast är det man förknippar med ett terminsavslut. Men jag vet inte om jag kan kalla det för lov. Jag ska ju jobba hela sommaren. Mitt tredje år nu utan något vettigt lov, någon avkopplande semester, någon ordentlig paus för den delen. Det är antingen både jobb och skola eller enbart jobb för att få det att gå runt. Jösses vad jag ska fira när jag är klar med mitt pågående lån så att jag "bara" har studieskulden kvar sen!

Älsket är på jobbet och jag är ensam med en Zombie på speed. Han är som en fullt uppskruvad leksak från när man var liten, som hysteriskt och okontrollerat for runt över den yta där man placerade den. I Zombies fall finns inget nertrappande dock. Han håller garanterat på i längre än fem sekunder åt gången. Just nu har han hållt på och lekt rallykatt i hela lägenheten i minst tjugo minuter. Ibland tar han en paus. Läs: ibland stupar han i soffan och sover så djupt att man kan peta hejvilt på honom utan reaktion. Sen är han igång igen. Han rusar som en tok, busar med allt han ser, hoppar upp och ner på soffan som en jojo gone wild. Gratis underhållning, kallas det för! Jag får se det här som min skolavslutning eftersom man inte får någon sådan vid slutet av varje vårtermin när man läser på högskolan. Visserligen skönt att slippa psalmer och dylikt rappakalja, men resten kan faktiskt ha sin charm. Dock var det annorlunda denna gången, för vår kurslärare höll faktiskt ett kort litet tal (läs lovordande) till oss innan hon släppte oss på grönbete. Det var riktigt fint av henne! :)

P.S. I Love You

2008-05-01T23:23:00.003+02:00

Den här filmen skulle jag behöva se en gång om dagen. Tills jag kunde den utantill. Och förmodligen även efter det. Jag gissar på att de flesta skulle klassa det som en typisk chick-flick och kanske gör de rätt i det. Jag vet inte så noga. Genrer har aldrig varit min starka sida. I min värld är genrer uppdelade efter värderingsord som är ytterst relativa, så som till exempel "dåligt", "bra" eller "fantastiskt". Helt genrelös är jag dock inte, bör väl tilläggas, eftersom jag tenderar att helt döma ut vissa genrer inom diverse områden rakt av. Det erkänner jag mig skyldig till, även om det sker väldigt sällan.

Hursomhelst, filmen fick mig att må bra. Filmen fick mig att vilja leva för stunden och inte oroa mig för allting annat runt omkring. Sådant där som man vet, rent förnuftsmässigt, men som nästan ingen faktiskt efterlever. Och därför säger jag, att jag borde se den här filmen minst en gång om dagen. Så att jag blir ständigt påmind. Det är så lätt att glömma bort sig och drunkna i alla måsten, allt tråkigt, allt oroväckande och läskigt, alla krav och förväntningar. Ni vet, allt sånt där. Och jag kommer glömma bort mig i allt det igen. Och igen. Och igen och igen och igen. Tyvärr. Men jag ska försöka att låta bli. Det borde göras fler filmer som den här. Som är feel-good-iga även om det är på något slags chick-flick-vis, eftersom det tydligen bara är flickor som får vara empatiska och känslosamma i den här världen.

Det finns så många saker man inte tar vara på, som man slänger åt sidan som trivialiteter, trots att man levt länge nog för att veta att det oftast är det triviala som blir (om det inte redan är) det mest väsentliga.. Det är ju sällan de där stora sakerna, hela helheten, som man kommer ihåg med särskild kärlek, eller hur? Det är tvärtom de där små sakerna, de små detaljerna, som sitter kvar så länge och väcker sådana starka känslor även långt efteråt...

P.S. I Love You

Brux, galenskap och trötthet

2008-04-11T00:26:00.004+02:00

Så var det torsdag och kroppen är totalt förverkad för dagen. Sanning att säga så har den varit det ända sedan igår. Det var där galenskapen kom in i bilden, om man nu kan kalla det för galenskap, men galet roligt var det i alla fall!

Jag for hem, lämnade av lite saker, hämtade lite andra saker och åkte in till stan igen. Landade hemma hos Olof, beskådade Enchanted med ett växande intag av flytande bröd i väntan på Emil. När Emil uppenbarat sig på plats tog vi på oss jackorna och gick iväg för att utforska tältkön till Brux-släppet. Brux = kort för Bruxanvisningen = skojig tidning = säljes i ett obligatoriskt antal om 65st av varje medverkande i Quarnevalen = 40kr/st = köp av mig!

Anywho så hamnade vi vid ett bord på datalogernas pub där vi spelade Uno och sedermera inte fick beställa varsin öl till eftersom jag enligt uppgift var för full. (Tips från coachen = gör inte narr av för fulla människor och sjung skålsånger på en pub där ingen känner dig, det klassar dig automatiskt som för full tydligen). Därefter tog vi en sväng till Nimble där lasergame-turneringen var i full gång. Vi skulle ju inte spela eftersom vi inte anmält oss i tid, men eftersom många andra lags medlemmar antingen åkt hem i förtid eller däckat i tälten så lekte vi stand-ins och fick fightas med våra diodvästar och laservapen tre gånger innan vi begav oss hemåt (hemåt i det här fallet = till Olof).

Kl 4 somnade vi. Därav tröttheten. Tre lasergames på raken + alkohol + sent insomnande = receptet för garanterad trötthet efterföljande dag. ;)

När jag vaknat knatade jag iväg till skolan för en föreläsning och sedan bar det av tillbaks till Olofs hoods, för att hämta ut den tunga kartongen med 65 ex av Brux som jag nu släpat hem, vilket inte gjorde att tröttheten minskade i grad på något sätt what so ever, men bara jag lyckas sälja bort allihopa så var det värt det! ;)

Godnatt, världen!

Helgbestyr

2008-04-04T15:00:00.005+02:00

Helgens bestyr består i följande:

Fredag:
* Plugga
* Middag hos sambos mamma

Lördag:
* Plugga ett par timmar på förmiddagen
* Tv-spela och äta snacks hos vän i Haninge

Söndag:
* Simultant plugga och jobba 13-23

Så var ännu en helg full med saker att göra. No rest for the people. I och för sig är middag hos sambos mamma och tv-spelskväll hos vän bara positivt, men ändå. Sheesh. Tid att andas... går sådant att köpa på burk nu för tiden med tanke på att det blivit en sådan bristvara? Någon borde konservera fritid och egentid för framtida användning. Har en känsla av att bristen på dessa saker bara kommer att bli större med tiden, snarare än tvärtom.

Nåväl, nu ska jag ta en dusch och göra mig iordning. Jag har ju faktiskt varit duktig och läst tre kapitel i den kursbok som just nu behandlas, så då kan jag förtjäna att få pusta ut lite och sedan ha det mysigt med middag i Hölö. :)

Gäääääsp!

2008-04-02T07:29:00.004+02:00

Vad förfärligt det är när klockan ringer på morgonen och förväntar sig att man ska gå upp, trots att det känns som om man precis hunnit somna. Så kämpar man sig upp i alla fall, för att man har massa måsten att göra, med "grusiga" ögon och stela leder. Som en tränad zombie ställer man sig rutinmässigt vid kylskåpet för att leta efter något att stoppa i magen (inte hjärna i mitt fall, dock, riktigt så långt har det inte gått än).

Sen försöker man fokusera på positiva saker för att komma igång lite. Som katter. Särskilt de tre kissar som kommer på bild här och allra mest den översta och den understa bilden. :)

Först ut har vi min älskade kisse Linus, in memoriam 2005-12-24....

Därefter följer kissen vi var kattvakter åt för ett par helger sedan.

Och slutligen vår blivande kisse. Bilden togs av mig i söndags när missen var 9 dagar gammal. Något bestämt namn har den inte fått ännu, även om vi har ett par förslag. Någon som har fler förslag så är det bara att ösa på!

Note to self...

2008-03-31T22:03:00.009+02:00

... stop writing so frickin' much!

Framtida målsättning: learn to keep it short.....er. ;)

Nutida målsättning: försöka komma i säng någon gång, så att jag kommer upp i tid till föreläsningen imorgon. Puh! Gillar inte tidiga mornar. Way to go med yrkesvalet på det området! ;)

Aaaaaaaaaaaand..... I'm out. For now.

Blondinbella

2008-03-31T21:44:00.005+02:00

Första inlägget på nya bloggen handlar om en annan blogg. That's right, folks! Men det är inget statement. Jag tänker inte ställa mig i kön till Bellas fanclub och än mindre tänker jag ge mig i färd med att kasta virtuella ruttna ägg och grönsaker i Bellas riktning. Jag har läst alldeles för lite av hennes blogg för att vara annat än neutral, faktum är att jag tittade in där första gången idag. Men en sak är säker: någon virtuell kasta-ruttna-grönsaker-på-någon-utan-anledning-klubb kommer jag aldrig att gå med i, oavsett om det gäller Bella eller någon annan.

Hursomhelst, i ett inlägg fanns en bild som Bella undrade vad man tyckte om. Kommentarerna till bilden bestod till en stor del av nätbaserade knytnävsslag i ansiktet, en ganska stor del var motattacker till de som bad om det och resterande kommentarer var positiva. Och jag kan inte låta bli att fascineras över dessa människor, som inte bara finns i bloggforum, utan faktiskt överallt i världen. Ni vet, ni har stött på dem i olika utföranden, säkerligen minst tre gånger i veckan. De där som alltid, alltid, alltid ska ha någon att klaga på, kräkas galla över, skälla ut, trasha. Gemensamt för dessa människor tycks dock vara att objektet för deras utbrott inte får vara någon de känner.

Man tycks inte upphöra att förvånas över deras tilltag heller. Jag tror knappast jag såg ut som något annat än en fågelholk när jag, en vinter då jag fortfarande jobbade på pendeltågen, blev utskälld av en kostymklädd man i 45-årsåldern. Han stod med sitt ansikte inte mer än en decimeter ifrån mitt och skrek för allt han var värd. För att det snöade. Självklart var hans huvudbry baserat på tågets försening som berodde på att det snöade, men hursomhelst var alltihopa mitt fel. För att jag, iklädd min uniform, precis när han som mest behövde någon att ösa skit över, klev ner från tåget på perrongen för att förhoppningsvis hinna med min lunch som redan var en halvtimme kortare (på grund av förseningarna). Men framför allt för att han inte kände mig och således aldrig skulle behöva stilla sitt dåliga samvete för vad han gjort mot mig. Det är i alla fall min teori. Och den teorin tillämpar jag på alla människor av den typen, exempelvis: de som skäller ut kassörskan för att en vara är för dyr som om det vore kassörskorna som satte priserna, de som skäller ut tågförare/tågvärdar/stationsvärdar för att tåg blir inställda och växlarna frusit fast som om allt skulle lösa sig bara dessa anställda hackade bort isen varje morgon och personligen puttade tågen framåt när de inte vill fungera. Strängt taget alla som bara uppvisar ilska mot människor de förmodligen inte kommer träffa igen och därför slipper ta konsekvenserna för sitt beteende. Sheesh.