IPRED på WKB.

Idag har varit en schemalagd skoldag och jag ska strax iväg på träning, men först vill jag dela med mig av dagens mest positiva upplevelse.

Vi bestämde oss för att luncha på WKB i DN-huset idag och medan vi åt kom diskussionen upp kring TPB-rättegången och IPRED-lagen. Vi satt vid ett långt bord och det satt en bunt herrar vid samma bord. När jag så tog upp det jag beskrev i föregående inlägg (angående IPRED och möjligheten till att framtvinga offentlig uthängning av dömda fildelare) kände sig en av herrarna nödtvungen att lägga sig i. Han sa:
"Ursäkta att jag lägger mig i, men jag skulle gärna betala för en sådan annons!"

Jag kom av mig lite medan hans ord sjönk in och jag funderade en kort stund på huruvida han ställde sig positiv eller negativ till fildelning, varefter jag frågade:
"Vadå? Din egen annons då, eller?"

Det visade sig snart att han var positiv till fildelning då han förklarade att någon borde lägga ut en sådan annons bara för att göra ett statement om hur löjligt det hela är. Lycklig över att ha hittat en frände iklädd kostym (jag blev överraskad av detta, jag erkänner) fortsatte vi diskussionen i en mer skämtsam ton. Vi funderade över vilka konsekvenser det skulle få om varenda fildelare i detta långa land samtidigt sände in sina egna "uthängnings"-annonser till en och samma tidning. Därefter fortsatte diskussionen kring en egen tidning med enbart fildelningsrelaterade nyheter. Det hela slutade i att vi hade en affärsidé som gick ut på att sälja tidningsannonser till stackars fildelare till 50% av tidningarnas priser där vi skulle ha fyra olika mallar att välja på gällande utförande av annonsen. Och för ett tillägg på 500kr skulle man dessutom kunna få annonsen i sina favoritfärger.

Därefter fortsatte vi att diskutera på varsitt håll med de vi kommit till restaurangen med. När vi sedan lämnade lunchstället för att fyllas med mer kunskap, lämnade även herr Kostym stället. Vårt avsked bestod i fraserna:
"Ha det bra!" och "Fildela mera!"

Ibland skänker möten med främmande människor en odelad positiv känsla. Det var samma sak igår, även om det då var ett barn som tog upp ett samtal med mig på bussen hem som inte alls handlade om något politiskt. Just idag gav det mig hopp att dessa frågor engagerar (åtminstone vissa delar) av befolkningen till den grad att de faktiskt ger sig in i spontanta diskussioner med främlingar vid samma lunchbord.