Tomt.

Inte hustomt. Bara tomt. Som i ihålig, tomrum etc. Jag vill skriva något, men jag vet inte riktigt vad. Orden tycks ha sinat när jag som mest behöver dem. How rare!

Jag är fullkomligt utpumpad på ord och språkliga korrigeringar efter att ha pillat med kommentarerna från min examinator gällande min C-uppsats. Den ska lämnas in senast på fredag för slutgiltig bedömning. Jag börjar jobba på fredag kväll och sedan har jag en hel sommar full med jobb. Bra för plånboken, dåligt för psyket. Ingen ordentlig semester har inträtt för min del på över 4 år nu. Det är slitsamt. Jag sover sämre än vanligt och jag har ont i magen. Om jag åtminstone kunde bli av med den här uppsatsen, så kunde jag pricka av i alla fall EN sak till på to-do-listan.

Problemet med en uppsats är att man aldrig någonsin känner sig klar. Det finns alltid mer man kan göra, saker man kan ändra, saker man kan fylla på med eller saker man kan ta bort, omformulera, förbättra. Det är ett hopplöst fall och förr eller senare behöver man sätta stopp för sig själv och bestämma sig för att man gjort vad man kunnat och lämna ifrån sig den. Men det tar emot. Samtidigt som jag vill få det gjort. Attans bananer, vad ska man ta sig till?

4374 av 6060 valdistrikt räknade i skrivande stund och PP ligger just nu på 7,24%. Här kan man följa med i räkningen. Det är helt fantastiskt vad människor tillsammans kan lycka med, om de brinner för en gemensam fråga! Att på 3 år bygga upp ett helt nytt parti från grunden och dessutom lyckas ta sig in i EU-parlamentet är verkligen en bedrift!! Jag hoppas att detta sänder tydliga signaler dit det behövs. Det borde det göra, men det återstår att se. PP ftw!

Lämna plats för Piratpartiet!

Kvällen avslutades på 7,1%!!

Vi var där, på den eminenta PP-valvakan i Stockholm med smaskig middag, hög stämning, många skratt och många applåder. Det var väldigt roligt att se Opassande och Herr Humla AFK. Jag hann till och med haffa Herr Humla och berömma honom för sin utomordentliga blogg. Tyvärr lyckades jag inte göra samma sak för Fröken Opassande. Hursomhelst, glada i hågen efter kvällens valresultat begav vi oss hemåt runt tolv-snåret för att slippa nattbussen. På T-centralen säger tunnelbanechauffören: "Lämna plats för avstigande", varpå jag direkt och utan att tänka mig för replikerar med "Lämna plats för Piratpartiet!". Det bet direkt på killen framför mig som gav mig en tumme upp och varma ord.

På plattformen i väntan på pendeltåget kommer två killar fram till oss och undrar hur det gick för oss i valet. Väl på pendeltåget får vi samma fråga av herren som sitter mitt emot oss. Vi har genomslagskraft, det är uppenbart. Vi har tagit oss in i EU-parlamentet! Jag är övertygad om att de lila partipiskor som gavs i present till Rick Falkvinge och Christian Engström kommer att användas väl! ;)

Vi klarade det! För tillsammans är vi starka och tar oss fram trots all motvind vi mött i diverse media. Vi är ett hot och nu plötsligt har vi realiserat hotet. Nu är det på allvar mer än någonsin!

Lämna plats för Piratpartiet!

Rösta i EU-valet! Jag röstar på Piratpartiet!

Just nu, med en dag kvar till valet, tänker jag inte skriva så mycket om argument för att rösta på Piratpartiet (för det ÄR rösterna som räknas). Istället kan jag rekommendera er att läsa Enligt Min Humla, som säger så väldigt många saker så väldigt mycket bättre än vad jag kan. Och så kan jag rekommendera en genomläsning av Piratpartiets hemsida.

Rösta i EU-valet du med! Jag röstar på Piratpartiet!

Och för att citera ett av Joshs skäl att rösta: "För att om du inte röstar så har du heller ingen rätt att gnälla! Om du röstar har du sedan all rätt i världen att klaga både på de du röstade på och på de där jävlarna du inte röstade på. Röstar du däremot inte alls gör du bäst i att tiga under mandatperioden, för jag lovar att varje gång du öppnar käften för att klaga kommer jag att vara där och fråga: Och gjorde du för att påverka något?"

Ye-ah! Jag är så sjukt bra!

Alright, jag har bara en sak att säga: Screw you guys! I AM the official queen! ;)

Varför?

* Jag har klarat av Excite Truck. Med excellens, vill jag påstå.

Jag körde och körde tills jag vann över de alla (och fick skavsår i mina biceps.. åtminstone känns det så, hoho). Jag har skaffat mig grade S på samtliga banor. Detta inkluderar excite truck, super excite OCH mirror. Jag har dessutom låst upp båda de hemliga bilarna. Ye-ah!! Mirror mode tog för övrigt "bara" 4:45h att ta sig igenom med grade S på samtliga banor.

Det behövde jag. En självförtroendeboost sitter aldrig fel! Fy fan vad jag är bra, tra la la la la! ;)

Extra cred till mig för att det är det första spel jag någonsin spelat färdigt och klarat helt och hållet. Yeah, that's right. :D

Jeff Dunham

Relativt nyligen hemkommen från Jeff Dunhams show på Kistamässan. Trots den relativt dåliga lokalen (obekväma stolar som gav ryggvärk och träsmak i arslet, inga riktiga toaletter utan bara holken, låg scen och alla stolar på samma nivå) gav han en sådan sjujäkla show att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Jag skrattade tills jag fick ont i magen och trodde att jag skulle ramla av stolen. Vid ett tillfälle skrattade jag tills jag tappade luften! Ni som inte var där missade verkligen något storslaget! Hur många föreställningar har ni varit på där publiken spontant gett två stående ovationer utan att tveka? Jag har inte varit på en enda sådan innan den här, kan jag säga. En stående ovation, visst, men två? Och han förtjänade det verkligen!

Jag vill passa på att här slå ett slag för den fria kulturen. Om inte Youtube funnits hade jag inte haft en aning om vem killen var och därmed missat en massa roligheter (och han en massa inkomster)! Och för hur många andra artister gäller inte den regeln? Hur många artister hade varit så stora som de är och fått den genomslagskraft de har idag, om det inte var för fildelning och Youtube? Något att bita i. Glöm inte att rösta lila i EU-valet om knappt två månader!

"Kulturen kommer att utarmas"

Det finns de, på den sida som aktivt motarbetar The Pirate Bay och övrig form av fildelning, som påstår att fildelningen kommer att orsaka en utarmning av kulturen. Att de som fildelar i mindre utsträckning betalar för den kultur de konsumeras och detta påstådda pengabortfall är väl det som skulle vara den utarmande faktorn.

Då vill jag lägga fram följande som ett (bland många andra som inte presenteras just här och nu) bevis på att de har fel i att kulturen kommer att utarmas: Jeff Dunham (Achmed the dead terrorists fader) har ett uppträdande i Sverige den 8e april. Biljetterna finns det bara ett fåtal kvar av. Och jag vet att minst två i publiken åker så långt som från Umeå för att se honom, eftersom jag känner dessa två. Samtliga jag pratat med har sagt samma sak som jag själv, nämligen att "jag hade inte haft en aning om vem Jeff Dunham var över huvud taget, om det inte var för till exempel Youtube". Nu är visserligen inte Youtube någon fildelningssida i traditionell mening. Men min poäng är att det är många artister (oavsett om de är buktalare, standup-komiker, musikartister, upphovsmän bakom film etc) som inte hade blivit så erkända som de är idag, om det inte varit för fildelning och Youtube bland annat. Vad har ni att säga om det?

Det finns de som också påstår att de förlorar pengar på att deras böcker laddas ned. De kanske har rätt i det, vad vet jag? Det enda jag vet är att jag aldrig i hela mitt liv illegalt laddat ned någon bok. Viss kurslitteratur finns som pdf-filer vid sökningar på Youtube och finns de som sådana så laddar jag ned dem. Dessa pdf-filer läggs ofta upp via skolans databaser eller, om man söker på Google, lärosätessidor. I övrigt har jag en ganska stor, enligt mig själv, samling böcker varav jag själv stått för inköpen av åtminstone 80% och resten utgörs av gåvor i form av födelsedagspresenter, julklappar och dylikt.

Avslutningsvis vill jag nämna att det finns många rapporter som visar på att en stor del av fildelarna går i större utsträckning på bio och köper en större mängd dvd-filmer sedan fildelningen påbörjades. En del av dessa rapporter, artiklar etc talar Roger Wallis om under Pirate Bay-rättegångens förhör med honom i torsdags, den 26/2-2009.

Det var allt för detta inlägg. Nu tänker jag ikläda mig min fina lila Piratpartiet-tröja och ta tåget ner till min syster över helgen. Över och ut.

TPB-rättegången 26/2

Jag har hamnat lite efter i följandet av The Pirate Bay-rättegången på grund av studier. Därför sitter jag i skrivande stund och lyssnar på torsdagens förhör med Roger Wallis. Jag har redan lyssnat igenom försvarsadvokaternas förhör med Wallis och lyssnar nu på Danowskys förhör med samme man. Jag måste säga att jag upplever Danowsky som en smått otrevlig man, i milda ordalag. Jag tycker mig uppfatta en fientlig, föraktfull ton i hans röst så fort han gör sig hörd i denna rättegång. Kanske låter han alltid så, det vet jag ingenting om och det står jag för.

Han har nu spenderat 8min av det knappt 19min långa förhöret med att misskreditera Wallis kompetens och forskarstatus. Han inledde med en rad frågor gällande Wallis anställningsdatum och i vilken utsträckning hans anställning gällde. Då Wallis uppgav att han fick anställning vid KTH år 1999 kontrade Danowsky med att säga att enligt hans åsikt var det först i början av 2000-talet. När Wallis svarar att anställningen var på 40% replikerar Danowsky med att det var 30%. Wallis förtydligar då att anställningen från början var på 40% men att han sedan minskade ner till 30%. Efter detta börjar alla Danowskys påståenden med 30%, trots ständiga rättelser (40%) från Wallis. Jag vet inte hur det är i Sverige med att trakassera vittnen, men det verkar vara tillåtet. Wallis har väl, precis som alla andra i vittnesbåset, avlagt en ed som förbinder honom att säga sanningen och inget annat än sanningen? I sådana fall borde man väl tro honom, eftersom han skulle begå mened om han påstod något som inte var sant? Men nej, man låter dessa ihärdiga och (enligt min uppfattning) aggressiva försök till misskreditering av vittnet fortgå.

När således försvarsadvokaterna inflikar om det inte är otillbörligt, kommenteras detta med: "Jag tycker, herr ordförande, att rätten ska uppmana försvarsadvokaterna att visa viss respekt för rättegångsbalken" (Peter Danowsky, 2009-02-26, TPB-rättegången). Är det någon som ska visa respekt, över huvud taget, så är det väl Danowsky? Jag vet inte var han får alla huggormar han äter till frukost ifrån, men om huggormarna i den svenska naturen börjar bli utrotningshotade så kan vi anta vem som ligger bakom det hela. Och om inte kanske vi ska börja undersöka om det förekommit ovanligt mycket illegal import av huggormar från andra länder den senaste tiden?

Vid ett tillfälle i den inledande delen av förhöret förklarar Danowsky att frågorna är nödvändiga för att klargöra huruvida Wallis faktiskt är forskare och inte bara uppger sig för att vara det, då Danowsky inte sett några bevis för att Wallis faktiskt är forskare. Min första tanke då jag hörde detta var: "Men i sådana fall så vet ju inte jag om Danowsky verkligen är advokat eller om det är något han bara utger sig för att vara, eftersom jag inte har sett några bevis för att han faktiskt är advokat". Jag är medveten om att jag bara är en 'simpel' åhörare och förmodligen gör en ganska naiv koppling av det hela, men jag kan bara inte låta bli.

12min in i förhöret frågar Danowsky om ett citat ur en artikel i Svenska Dagbladet publicerad den 28e oktober 2005 och som är undertecknad av Wallis. Efter lite diskussion mellan Wallis, Danowsky och domaren frågar Wallis vilket citat i hans artikel i Svenska Dagbladet den 28e oktober 2005 som bekymrade Danowsky. På detta svarar Danowsky: "Jag är inte ett dugg bekymrad, det är du som borde vara det!" Hur var det nu med att visa respekt, Danowsky?? Och varför ska Wallis vara bekymrad? Över vad? Är det Wallis som är åtalad, eller är han inkallad som expertvittne? Hur var det nu? Hursomhelst, efter detta utropar ordföranden en 10min paus och innan pausen klipps bort från inspelningen hör man Wallis säga: "God save Sweden" och jag kan inte annat än hålla med Wallis, trots att jag inte är troende..

Danowsky upplevs som en mycket aggressiv och bitter man. Någon borde erbjuda honom att börja träna någon typ av kanaliserande sport för att kunna ge utlopp för sina aggressioner någon annanstans än i rättssalen. Det är bara min enskilda åsikt och jag är inte ute efter att förtala någon. Jag står för att det här endast är min uppfattning och upplevelse av en enskild person som endast baserar sig på röstläge och frågeställningar i en ytterst specifik situation. Jag har inga avsikter att på något vis framställa någon slags sanning eller oemotsägligt bevis om hur varken Danowsky eller någon annan person faktiskt är.

IPRED på WKB.

Idag har varit en schemalagd skoldag och jag ska strax iväg på träning, men först vill jag dela med mig av dagens mest positiva upplevelse.

Vi bestämde oss för att luncha på WKB i DN-huset idag och medan vi åt kom diskussionen upp kring TPB-rättegången och IPRED-lagen. Vi satt vid ett långt bord och det satt en bunt herrar vid samma bord. När jag så tog upp det jag beskrev i föregående inlägg (angående IPRED och möjligheten till att framtvinga offentlig uthängning av dömda fildelare) kände sig en av herrarna nödtvungen att lägga sig i. Han sa:
"Ursäkta att jag lägger mig i, men jag skulle gärna betala för en sådan annons!"

Jag kom av mig lite medan hans ord sjönk in och jag funderade en kort stund på huruvida han ställde sig positiv eller negativ till fildelning, varefter jag frågade:
"Vadå? Din egen annons då, eller?"

Det visade sig snart att han var positiv till fildelning då han förklarade att någon borde lägga ut en sådan annons bara för att göra ett statement om hur löjligt det hela är. Lycklig över att ha hittat en frände iklädd kostym (jag blev överraskad av detta, jag erkänner) fortsatte vi diskussionen i en mer skämtsam ton. Vi funderade över vilka konsekvenser det skulle få om varenda fildelare i detta långa land samtidigt sände in sina egna "uthängnings"-annonser till en och samma tidning. Därefter fortsatte diskussionen kring en egen tidning med enbart fildelningsrelaterade nyheter. Det hela slutade i att vi hade en affärsidé som gick ut på att sälja tidningsannonser till stackars fildelare till 50% av tidningarnas priser där vi skulle ha fyra olika mallar att välja på gällande utförande av annonsen. Och för ett tillägg på 500kr skulle man dessutom kunna få annonsen i sina favoritfärger.

Därefter fortsatte vi att diskutera på varsitt håll med de vi kommit till restaurangen med. När vi sedan lämnade lunchstället för att fyllas med mer kunskap, lämnade även herr Kostym stället. Vårt avsked bestod i fraserna:
"Ha det bra!" och "Fildela mera!"

Ibland skänker möten med främmande människor en odelad positiv känsla. Det var samma sak igår, även om det då var ett barn som tog upp ett samtal med mig på bussen hem som inte alls handlade om något politiskt. Just idag gav det mig hopp att dessa frågor engagerar (åtminstone vissa delar) av befolkningen till den grad att de faktiskt ger sig in i spontanta diskussioner med främlingar vid samma lunchbord.

IPRED 25/2

Läs om hur det går med IPRED på Jan Lindgrens blogg. Han skriver så många bra kommentarer till det som sägs! Eftersom jag inte lyssnat på IPRED utan ägnar större delen av min uppmärksamhet åt att i bästa mån försöka följa TPB-rättegången låter jag andra föra min talan kring IPRED. Bara för att jag inte lyssnar på hur det går betyder det ju inte att jag inte bryr mig. Det betyder däremot att jag är mitt uppe i min C-uppsatstermin och därför inte ens har tillräckligt med tid (även om jag tar mig mer tid än vad som är passande ibland) att följa TPB-rättegången ordentligt.

Men något kan jag säga om IPRED i alla fall. Dagens tanke om IPRED är som följer: Hela den här idén om att en dömd fildelare ska kunna tvingas betala en tidningsannons där man officiellt hänger ut sig själv med vad man blivit dömd för, till exempel…. det är ju helt befängt! Detta innebär i praktiken att man anser fildelare vara betydligt sämre människor än samtliga dömda för vålds- och/eller sexualbrott eftersom dessa knappast tvingas hänga ut sig själva i tidningar medelst annonsering. Det är alltså värre att vara fildelare än att upprepade gånger förgripa sig på småbarn, värra än att våldta, misshandla och mörda någon annan. Är det någon annan än jag som anser det vara en snedvriden syn?

Och för den som vill ha mer info om vad IPRED innebär föreslår jag studier här.

TPB-rättegången 25/2

Under dagens rättegång mot Pirate Bay förklarar Ludvig Werner, VD för Ifpi, att han inte kan se någon som helst annan orsaksförklaring till minskade försäljningssiffror än den illegala nedladdningen av diverse verk via Pirate Bay. I förhållande till detta frågar sig Anna Troberg varför underhållningsindustrin skulle vara undantagen finanskrisen och jag kan inte annat än att ställa samma fråga som Anna.

Herr Werner hävdar, då Althin frågar om andra faktorer såsom konserter/dvd/dataspel haft någon inverkan på försäljningen av musik, att dataspel inte har med musikköpare att göra. Hans exakta ord som svar på frågan är: "Så du menar att den person som är intresserad av en artist köper ett dataspel istället /.../ Den faktorn har ju inte med musik att göra om du ska titta på hur dataspelsbranschen..." (länken leder till inspelningen av dagens förhör med Werner och citatet återfinns ca 23min 30sek in i förhöret) Och där avbryts Werner av försvarsadvokat Althins fortsatta frågor. Med andra ord så är alla kulturell-kommersiella branscher helt och hållet oberoende av varandra. Är det så vi ska tolka det? Att om jag är intresserad av musik så är det musik som gäller, då spelar jag inte dataspel och vice versa. Och är jag intresserad av film, så har jag inget intresse av dataspel, musik, teater, böcker osv. Alla dessa branscher påverkar väl varandra i alla fall? Gees. Jag kan stolt förmedla att jag är musikintresserad, filmintresserad, spelintresserad (konsol visserligen, men ändå), jag avnjuter teater emellanåt och dessutom har jag konst hemma. Här kommer vi till Althins påpekande att allting faktiskt kostar. Du är en klok man, Althin! Med alla de intressen jag har och med en students ekonomi i botten har jag knappast råd att underhålla alla mina intressen genom inköp varje gång det kommer något nytt. Jag får lov att prioritera.

Äsch, jag är bara så trött på den här fåniga rättegången! Oavsett vad skivbolagen gnäller om (i min värld handlar det om gnäll från rika människor som vill bli rikare och ha mer makt över sina konsumenter, men det hör egentligen inte hit), så är inte grundarna av The Pirate Bay ansvariga för de verk som finns för nedladdning eftersom de inte själva aktivt tillgängliggjort material. Det handlar om nedladdning från Kalle till Olle, så att säga. Eller från Siv till Berta, för den delen, för att inte måla upp bilden av att det bara är karlar som fildelar då detta inte stämmer överens med verkligheten. Suck och stön.

Tänk om... (ett inlägg om TPB-rättegången)

Tänk om man kunde använda sina energier till något vettigare än att åtala fyra killar i syfte att få miljonbelopp i skadestånd för påstådda uteblivna inkomster. Vad sägs om att använda energi till att istället fälla och vårdbelägga människor som verkligen är i behov av det, säg pedofiler?

Jag är inte alls lika insatt i detta som många andra, exempelvis Piratpartiet, som livebloggar direkt från rättegången. Det betyder dock inte att jag saknar åsikt i frågan. Min åsikt är att detta åtal borde misskrediterats innan det ens nått innanför väggarna i en rättssal. Varför? För att bevisföringen, åtminstone efter dagens lyssnande på åklagarens framställan (en av nutidens tråkigaste monologer), är ytterst tveksam. Och för att den tid och de pengar som läggs ner på detta så kallade brott borde kunna användas till något mycket bättre sett ur ett samhällsperspektiv. För exempel på detta, se ovan och lägg sedan till så många andra våldsbrott du bara kan komma på. Om åklagarsidan i säg en våldtäktsrättegång haft samma typ av bevisföring som åklagaren i detta fall, hade åtalet redan blivit nedlagt och den eventuella gärningsmannen frikänd.

Jag vet att vårt behov av kulturkonsumtion är stort, detta inkluderar även min egen kulturkonsumtion. Men jag kan inte låta bli att fundera över vilka konsekvenser det skulle få om samtliga fildelare tillsammans ägnade sig åt en bojkott av all kulturkonsumtion under en bestämd tid, säg tre månader. Jag vet att det förmodligen är omöjligt att få något dylikt till stånd, men det vore som sagt intressant att se vilka konsekvenser detta skulle få.

M som i Mamma.

Träffade M idag över lunch för att diskutera höstterminens upplägg. Det var något om att vår C-uppsats skulle kunna innebära en del trixande. Jag hade tänkt lite skämtsamt för mig själv att hon kanske skulle bli mamma. Men sedan gick det någon vecka innan det var dags för vår lunchdejt och jag tänkte inte mer på saken.

När vi äntligen kommit igenom kön som överlevare med varsin måltid frågade jag vad det var som var trixigt med hösten. Ack så rätt jag hade! Ett barn på väg! Det fjärde i raden nu faktiskt. :) Jag är bara fem eller sex år yngre än M och hon är snart fyrbarnsmor! Jösses vad jag ligger efter. ;)

Hursomhelst är jag glad för hennes skull! Och jag hoppas att det löser sig till hösten så att vi kan skriva tillsammans, men om det inte går så hoppas jag vara berättigad till att endast göra ett projektarbete och inte tvingas författa ytterligare en C-uppsats ensam förutsatt att jag blir klar med denna termins C-uppsats i tid.

I afton middag hos sambons mamma. Hon fyllde år här för någon vecka sedan, men var då sjuk så middagen fick skjutas på framtiden. Men i afton blir det av! Sedan ska jag väl spendera hela helgen med att plugga då vi ska ha skrivit "argumenterande referat" till på måndag, vilket vi fick veta igår. Men det går säkert fortare än jag tror. Hoppas jag!

Vad man gör om man har en dålig dag.

The following is not based on a true story. It IS a true story!

"Det var en gång en busschaufför som jobbade för SL's innerstadsbussar. En torsdagmorgon, närmare bestämt den 5e februari 2009, hade han en fruktansvärt dålig dag. Ingen vet riktigt vad som föranledde vredesutbrottet. Kanske var det något som hände innan han tog sig till jobbet. Kanske var det snön och kylan. Kanske var det något som hänt på jobbet fram till den tid då Louise råkade hamna på hans buss. Som sagt, ingen vet. OM det var incidenten på bussen som allena stod bakom hans bekymmer, kan man ifrågasätta vilka kriterier SL har vid sina anställningsintervjuer.

Hursomhelst satt denna busschaufför bakom ratten till buss 4 som avgick 08.15 från Södra station mot Radiohuset. Louise var trött och hungrig och var glad att hon kom med en buss direkt då hon kom upp från tåget, så att hon skulle hinna stanna till och köpa lite frukost to go på väg till föreläsningen. Men ack så vilken olycka! För någon frukost fick hon aldrig. Däremot blev hon delgiven en stressad, kall och snöig lufs över Västerbron.

Det var nämligen så att när busschauffören bromsade in vid Högalidsgatan, stationen precis innan den där Louise skulle gå av, hoppade ett litet troll ombord längst bak i bussen då någon annan klev av. Detta orsakade stort obehag i den inte alltför godmodige busschauffören. Obehaget viskade till honom att stänga av motorn till bussen. Sedan hördes hans inte så muntra stämma ljuda i hela bussen. Han utgav ett löfte om att inte köra bussen vidare förrän det lilla trollet snällt avlägsnat sig från bussen igen. De människor, som i vanlig ordning stod morgontrötta och inhysta som packade sillar i bussen, blev försatta i ett stadie av mer eller mindre grav irritation. Somliga blev så pass upprörda att de insåg att loppet var kört och lämnade det sjunkande skeppet för nästa fortskaffningsmedel som snart dök upp runt hörnet. Denna flykt skedde från dörrparet längst bak i bussen, samma väg som trollet smitit in. Louise satt godmodigt kvar på sitt säte, övertygad om att busschauffören skulle nöja sig med detta, ta sitt sans tillfånga och köra vidare på sin resa mot Radiohuset.

Men ack så hon misstog sig! Busschaufförens obehag spred sig och blev till en liten svart fläck. Om denna fläck sedan blockerade tankeverksamheten eller impulsstyrningen är det ingen som vet, men att den satt någonstans under hans skallben var säkert. Snart gjorde han nämligen sin stämma hörd över hela bussen igen. Den här gången löd orden: "Jag vill att ALLA lämnar vagnen. NU!" Louise's öron befläckades av någon som svor högt. Hon insåg allvaret i situationen och lämnade förundrad bussen klockan 08.30 och klev ut på Högalidsgatans busshållplats. Det var arga män och kvinnor som hade heta diskussioner med busschauffören. Och inte heta på det bra sättet. Då Louise vet sedan tidigare att samtliga blå bussar med nummer 4 mot Radiohuset är lika fullpackade denna tid på morgonen, samt att få lämnar bussen på Högalidsgatan tog hon ett beslut. Det som slog den sista spiken i kistan var det faktum att det inte bara var hon som ville åka en station till, utan en dryg busslast till med folk. För att hinna i tid utan att slå ner andra människor för att få plats på nästa buss, började hon således att promenera över Västerbron i rask takt.

På väg förbi den skambefläckade bussens front hörde hon busschauffören ryta att det minsann var han som bestämde på den bussen. En man svarade trumpet att det var tydligt, varpå busschauffören sa något kort och skarpt innan han smällde igen sina dörrar. Louise var inte längre bara en trött och hungrig flicka. Hon var också en högst olycklig flicka på grund av sin ofrivilliga, kalla, snöiga och stressiga promenad. Så på väg över bron, med stegen riktade mot skolan, tog hon upp sin telefon. Hon var väl medveten om att någon frukost skulle det inte längre finnas tid för och även om hon struntade i den skulle hon riskera att komma försent. Hon ringde SL's nummer och framförde klagomål på den busschaufför hon just hamnat i händerna på. Pojkvaskern på andra sidan luren intygade att han skulle lämna vidare hennes synpunkter till personalavdelningen med omedelbar verkan och beklagade det inträffade. Louise visste mycket väl att SL inte ger någon reseersättning. Det handlar mer om en "du lägger ut pengar och så får du tillbaka allt senare, eller åtminstone det mesta"-deal. Som student har man inte råd med taxi när det handlar om en station. Det är heller inte nödvändigt. Men hade hon varit rik, hade hon gjort det av ren princip!"

Så, om ni har en dålig dag så kan ni inspireras av historien här ovanför. Jag säger inte att det är en bra förebild, men det var i alla fall vad denna busschaufför valde att göra. Själv mådde jag lite bättre när jag fått ringa och klaga. Hoppas också att det fick någon verkan..

Jag är världens sämsta bloggare.

Åtminstone om man ser till kvantitet. Det är snart två månader sedan senaste inlägget och innan det var det tre månader emellan. Whoop-di-doo! Måste vara oerhört spännande att följa min blogg... ;D

Anyways, så vad har hänt sedan sist då?

* Resa till Kanarieöarna med älsket! Hur underbart som helst!!
* Avslut av termin med inlämning av examinationsuppgift. Får betyg om max 2 veckor.
* Påbörjan av ny termin innehållande examensarbete inom specialpedagogik.
* Lillmissen har kastrerats och väntar på att få ta bort stygnen som hon envist tuggar på med jämna mellanrum fast hon inte får.
* Har skaffat ny dator! Yay!
* Har beställt material till en ny (egen) scrapbook! Yay!
* Påbörjar kvällskurs i matte på halvfart imorn... Ångesten är redan över mig, men utan matte, ingen examen.
* Har läst ett antal böcker: Erlend Loes senaste, Stig Larssons alla 3, UnLunDun och Abarat 2. Har tokabstinens efter skönlitterära böcker nu, men det får väl vänta till sommaren alternativt begränsa sig till tågresan mellan hemmet och skolan.
* Har snart sett hälften av alla avsnitt från That 70's show.

Ja, det är väl det som hänt på en månad ungefär. Åtminstone är det detta jag kan komma på för stunden. Det har hänt en del saker i andras liv också, som berör mig, men jag tänker inte ta upp andras liv på min blogg. No sir! Det får de göra själva, på sina egna bloggar, om de vill. :)

Jag har egentligen ingen inspiration till att skriva nu heller. Men men. Nu är det gjort i alla fall. Check! Haha.